Katrine Kielos skriver om de farliga orden i sin ledare. Hatet mot invandrare och mot politiker/journalister. Om beskyllningar av ‘landsföräderi’ och okunskap som finns gentemot dem. Att de får arga mail och kommentarer i artikelfälten. Arga är kanske att göra en underdrift – ursinniga och oförsonliga.
Hon skriver det inte uttryckligen men för henne finns bara två sidor. Den goda – som hon själv tillhör och det onda som ‘de andra’ står för. En dualistisk världsbild där det ena är klart och tydligt gott och det andra ont.
Jag får i varje fall den uppfattningen när jag läser hennes och andras analyser om invandrings-debatten på internet. Ont mot gott och inget däremellan.
Ont och gott ja. För henne handlar det också om oförnuft och svaghet. Den andra sidan är inte bara ond, den tror också på konspirationsteorier och förenklingar. De skuggvarelser som ifrågasätter invandringens storlek (oavsett motiv) är offer för dåliga tider. Svaga individer som inte kan hävda sig i den nya sköna värld som hon, andra journalister och politiker skapat åt oss.
Hon är orolig för hon vet, förmodligen – opinionen är inte på hennes sida i det här. Enligt SOM-undersökningarna så instämmer 45% med meninga att vi borde “Ta emot färre flyktingar i Sverige” (2009). 26% instämmer inte alls och vill alltså detsamma som de flesta politiker.
Hon citerar Bob Fosses film Cabaret och undrar ”Och ni tror fortfarande att ni kan kontrollera dem?” – “Dem” i filmen är nazist-sympatisörer i mellankrigstidens Tyskland.
Det är så Katrine Kielos och andra förespråkare av massinvandring ser på befolkningen i det här landet. Som lättledda, onda, får. Offer och medlöpare för nazister. Enda hoppet är att censurera hårdare, annars får ju pöbeln göra som de vill – minska invandringen.
Implikationen av det här synsättet blir också att resten av världen är ond. De flesta jämförbara länder har en betydligt mindre invandring – måttet på hur gott och tolerant ett samhälle är enligt henne.
Terrordådet är en välsignelse för hennes sak. Liksom alla rabiessmittade kommentarsskrivare som delar min egen skepsis mot skalan på invandringen (men kanske inte har samma grund därtill). Nu kan man utan att generas skriva om pöbelns oförstånd, att kontrollera “dem”, och vikten av censur om än inlindat, indirekt.
Nu har man fått något att skriva om. För att bemöta saklig kritik och fakta mot massinvandringen är betydligt svårare. Då är det betydligt mer behändigt att skriva om konspirationsteorier och mordlystna galningar. Sedan kan man konstatera – ja sådana är de – de som inte vill ha lika hög invandring som vi.
USA tas upp som mönster för tolerans och invandring. Konstigt nog, för att komma från någon till vänster i svensk politik. USA och de andra länderna i Amerika grundades ovanpå urinvånarnas döda kroppar. Jag tvivlar på att de har samma höga invandring numera som vi har idag. Dessutom är de betydligt mer egennyttiga i migrationspolitiken. De tar emot folk främst för att de behövs i olika specialyrken.
Om Sverige blir som USA så har urinvånarna (och många invandrare också) skäl att oroa sig.
Massinvandringens extremism går hand i hand med den högerextrema. Om inte galningar och verklig intollerans alls funnits hade vi kunnat föra en betydligt sakligare debatt kring invandringen och därigenom kommit fram till att hålla den lägre.
Hon skriver det inte uttryckligen men för henne finns bara två sidor. Den goda – som hon själv tillhör och det onda som ‘de andra’ står för. En dualistisk världsbild där det ena är klart och tydligt gott och det andra ont.
Jag får i varje fall den uppfattningen när jag läser hennes och andras analyser om invandrings-debatten på internet. Ont mot gott och inget däremellan.
Ont och gott ja. För henne handlar det också om oförnuft och svaghet. Den andra sidan är inte bara ond, den tror också på konspirationsteorier och förenklingar. De skuggvarelser som ifrågasätter invandringens storlek (oavsett motiv) är offer för dåliga tider. Svaga individer som inte kan hävda sig i den nya sköna värld som hon, andra journalister och politiker skapat åt oss.
Hon är orolig för hon vet, förmodligen – opinionen är inte på hennes sida i det här. Enligt SOM-undersökningarna så instämmer 45% med meninga att vi borde “Ta emot färre flyktingar i Sverige” (2009). 26% instämmer inte alls och vill alltså detsamma som de flesta politiker.
Hon citerar Bob Fosses film Cabaret och undrar ”Och ni tror fortfarande att ni kan kontrollera dem?” – “Dem” i filmen är nazist-sympatisörer i mellankrigstidens Tyskland.
Det är så Katrine Kielos och andra förespråkare av massinvandring ser på befolkningen i det här landet. Som lättledda, onda, får. Offer och medlöpare för nazister. Enda hoppet är att censurera hårdare, annars får ju pöbeln göra som de vill – minska invandringen.
Implikationen av det här synsättet blir också att resten av världen är ond. De flesta jämförbara länder har en betydligt mindre invandring – måttet på hur gott och tolerant ett samhälle är enligt henne.
Terrordådet är en välsignelse för hennes sak. Liksom alla rabiessmittade kommentarsskrivare som delar min egen skepsis mot skalan på invandringen (men kanske inte har samma grund därtill). Nu kan man utan att generas skriva om pöbelns oförstånd, att kontrollera “dem”, och vikten av censur om än inlindat, indirekt.
Nu har man fått något att skriva om. För att bemöta saklig kritik och fakta mot massinvandringen är betydligt svårare. Då är det betydligt mer behändigt att skriva om konspirationsteorier och mordlystna galningar. Sedan kan man konstatera – ja sådana är de – de som inte vill ha lika hög invandring som vi.
USA tas upp som mönster för tolerans och invandring. Konstigt nog, för att komma från någon till vänster i svensk politik. USA och de andra länderna i Amerika grundades ovanpå urinvånarnas döda kroppar. Jag tvivlar på att de har samma höga invandring numera som vi har idag. Dessutom är de betydligt mer egennyttiga i migrationspolitiken. De tar emot folk främst för att de behövs i olika specialyrken.
Om Sverige blir som USA så har urinvånarna (och många invandrare också) skäl att oroa sig.
Massinvandringens extremism går hand i hand med den högerextrema. Om inte galningar och verklig intollerans alls funnits hade vi kunnat föra en betydligt sakligare debatt kring invandringen och därigenom kommit fram till att hålla den lägre.
matsjohanzon 